Vem kom på den geocentriska världsbilden
Fallet Galilei och vetenskapens framtid
”Efter år erkänner Vatikanen den heliocentriska världsbilden.” Så äger man kunnat läsa i dagstidningarna, liksom med förstrött intresse och utan kommentarer meddelat att Johannes Paulus II den 31 oktober i år inför den påvliga vetenskapsakademin återupprättat den italienska fysikern och astronomen Galileo Galilei (). angående dennes obestridliga betydelse som en från pionjärerna inom mekaniken och astronomin samt för vår moderna världsbild råder inom dag inget tvivel. ”Vad det gäller är inte bara i första grabb hans faktiska upptäckter inom astronomin samt mekaniken, hans resultat, också om dem var märkliga nog. Det var bara den yttre och påtagliga sidan från det som var Galileis verkliga storhet: hans metod, hans sätt att likt forskare förhålla sig inför naturen. [&#;] Vi hade ögon att se tillsammans med och ett förnuft att bruka, dock om tingens innersta kärna kunde dem aldrig upplysa oss” (Sten Lindroth, Epoker och människor, , s. 65 f.).
Galilei gjorde sina revolutionerand
Den heliocentriska världsbilden innebär att solen existerar universums centrum och att allt kretsar runt den. Denna världsbild kom sakta att etableras genom forskning av några astronomer. Denna forskning genomfördes till största del på talet.
Bild: WikiImages / Pixabay License
Dessa astronomer bidrog:
Kopernicus: Den förste som offentligt utmanade den geocentriska världsbilden. Han skrev enstaka bok där han i sju punkter ganska korrekt beskrev universums natur bland annat att solen var universums centrum, inte jorden. Boken blev förbjuden från den katolska kyrkan och Kopernikus dog i samband med utgivningen, (år ) men hans idéer spreds sakta inom Europa.
Tycho Brahe:
En dansk astronom som arbetade mestadels utan att använda teleskop. denne var en noggrann och systematisk observatör. Det ledde till att han ägde många och värdefulla anteckningar (mätdata) ifall händelser på himlavalvet vid sin död. Han insåg också att den geocentriska världsbilden var fel.
Bild: PatríciaR / GNU
Då kom en romersk astronom, Ptolemaios. Han upptäckte något konstigt i stjärnornas rörelser över himlen. Ibland, verkade detta som om några av planeterna rörde sig baklänges, innan de fortsatte ovan himlen: ”Hur skulle det bli angående planeterna inte kretsade i perfekta cirklar?” tänkte han. Ptolemaios behöll den geocentriska modellen, med jorden i mitten, men denne lade till en utarbetad matematisk modell där alla planeterna rörde sig inom spiraler, istället för i cirklar. Ptolemaios plats inte ensam som ifrågasatta Aristoteles. Astronomen Aryabhata bodde i Indien. Han kom på idén att jorden inte alls var stationär, utan att den roterade kring sin egen axel. Kanske anade han också att jorden kretsade runt solen. år senare gjorde astronomer inom Persien observationer som stödde Aryabhatas idéer, och de utvecklade dessa. En från dessa, Al-Khujandi, byggde ett observatorium inom Teheran. Där lyckades han mäta jordens lutning i förhållande till solen, tillsammans i
Den geocentriska världsbilden utarbetades bland annat från Aristoteles några hundra år före Kristus och innebar att allting kretsar runt jorden. Runt jorden fanns olika sfärer där planeterna rörde sig i perfekta banor. På sfären längst ut satt stjärnor fast. De kallades fixstjärnor. Det fanns greker som hävdade att solen fanns universums centrum men filosofins logik ställde bland annat dessa frågor: Dessa argument kunde ingen bemöta eftersom det inte fanns några teleskop som kunde bevisa frågorna utan människor fick lita sig på logik samt sina sinnen. Idag har vi svaren på dessa tack vare vetenskapens upptäckter. Du känner ingen motvind eftersom allting inom jordens atmosfär rör sig med identisk hastighet och riktning. Jorden rör sig i rymden där det i
Astronomi genom historien