Fruktansvert kärlek
Jag har tre unge som alla är utflugna. Den mest ung flyttade hemifrån i samband med för att jag sade upp min lägenhet. denna ville inte bo tillsammans med min nye mans tre yngre barn utan hellre ihop med sin pojkvän, vilket ju var fullt förståeligt.
Ett halvår senare gifte vi oss. Det kändes liksom en bekräftelse av den kärlek oss äntligen hittat hos varandra. Men för tillfället undrar jag varför vi är gifta. Vi har inget sexliv och pussar och kramar är också bristvara. Min man skyller på sin medicinering (bl a Buspiron) som gör att denne inte har någon &#;lust&#;.
Anledningen till medicineringen är att han har en psykisk obalans och ett fruktansvärt humör. denne exploderar av minsta anledning. Det förmå vara något skräp som kat
Det gör så fruktansvärt ont!
Så har det hänt igen. Verkligheten besitter brutit igenom mitt försvarssystem. Bilder vid en treårig syrisk pojke som spolats upp på land i medelhavet hugger rakt i mitt blottade hjärta.
Jag tror mig själv vara en varm och kärleksfull människa, men till vardags har jag iklätt mig en mental rustning. Den skaver och är ej särskilt bekväm men den fungerar vilket den ska. Utan den skulle jag inte orka se på nyheterna. Genom att förenkla och hitta på fantasier orkar jag leva i den på denna plats världen.
Jag skäms över hur jag distanserar mig från människor och människoöden, fast jag uppenbart inte är ensam angående att göra så. Det är bara att följa sociala flöden på nätet eller lyssna hur snacket går vid torg och arbetsplatser. Det verkar såsom att vi tycker det är enklare att hata än att älska. för att det är lättare att bli kränkt än att inse att jag möjligen behöver ändra på mig. Att detta är lättare att dela upp människor i vi och dom än för att ha en nyanserad diskussion. Är ni inte me
Så fruktansvärt ledsen
Jag vill helst inte nedteckna om det. Inte ta upp detta överhuvudtaget&#;.det känns som att man önskar hålla sig borta från såna på denna plats händelser så mycket man kan. Bara för att skydda sitt så känsliga mammahjärta. Dock så behöver jag nedteckna av mig om det här.
Idag då jag hämtade Elliot och Milo ifrån skolan och förskolan hörde jag för att det pratades om detta på radion. Jag läste även sajterna på Expressen och Aftonbladet om denna fruktansvärda tragedi. Det handlar om dom 2 småpojkarna som igår kväll försvunnit efter för att de lekt vid vattebrynet med sin mamma. Idag hittades deras nakna kroppar i vattnet och mamman är anhållen på sannolika skäl för mord.
Hela min kropp skälver av denna tragedi. Jag förfasas, jag blir chockad, jag blir förbannad och jag blir så fruktansvärt ledsen. Om det nu är mamman som gjort denna fruktansvärda handling&#;. sålunda undrar jag VARFÖR? Är man sjuk då? Det måste man vara va? Finns det sådan grymhet i enstaka människa som en gång burit dessa b
.